Lättläst och flerspråkighet

Klarspråk och lättläst är inte samma sak

Klarspråk är kravet på alla texter: så enkla och begripliga som möjligt för den tänkta mottagaren. Lättläst är en särskild anpassning för personer som har svårt att läsa, till exempel på grund av intellektuell funktionsnedsättning, afasi, demens eller dyslexi, eller för den som håller på att lära sig svenska. Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) beskriver lättlästa texter som texter med vardagliga ord, korta meningar och en enkel, rak kronologi, ofta med stöd av bilder.

Så skriver du lättläst

• Vardagliga och konkreta ord: Skriv ”bil” hellre än ”fordon” och ”pengar” hellre än ”ekonomiskt stöd”.
• Samma ord för samma sak: Variation som stilgrepp förvirrar.
• Korta meningar: Varva korta och lite längre, men undvik meningar över 20 ord och inskjutna bisatser.
• Inget bildspråk: Metaforer och talesätt kan tolkas bokstavligt.
• En sak i taget: Berätta i den ordning saker händer.
• Luftig layout: Korta rader, rubriker och gärna en ny rad för varje mening.
• Testa: Låt personer ur målgruppen läsa texten.

Ge lättläst ett eget, lätt att hitta ställe på webbplatsen, till exempel en länk ”Lättläst” högst upp på varje sida. Börja med det viktigaste: vad organisationen gör, hur man kontaktar den och de vanligaste ärendena.

Nationella minoritetsspråk

Sverige har fem nationella minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Enligt språklagen ska den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och det allmänna ansvarar för det. Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ger den som vänder sig till en förvaltningsmyndighet i ett förvaltningsområde rätt att använda finska, meänkieli eller samiska i sitt ärende, och myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta enskilda på dessa språk.

För kommunikatörer i en kommun som ingår i ett förvaltningsområde betyder det i praktiken: information om förvaltningsområdet på minoritetsspråket, kontaktuppgifter till personal som talar språket och en plan för vilken information som översätts. Ta reda på vem i kommunen som samordnar minoritetsarbetet.

Andra språk

Utöver minoritetsspråken finns ingen generell skyldighet att översätta, men det kan vara nödvändigt för att informationen ska nå fram. Utgå från behovet: vilka språk talas i kommunen, och vilken information är så viktig att den måste nå alla? Information om säkerhet, hälsa, kris, skola och val brukar höra dit. Under kriser är det ofta avgörande. Krisinformation.se publicerar viktig information på flera språk, och ni kan länka dit.

• Översätt från en text på klarspråk. En krånglig svensk text blir en krånglig översättning.
• Använd auktoriserade översättare för viktig information. Maskinöversättning kan duga för att förstå, men inte för att publicera myndighetsinformation utan granskning.
• Märk språkversionerna så att de syns för den som inte läser svenska, med språkets eget namn: English, Suomi, العربية.

Teckenspråk

Svenskt teckenspråk har enligt språklagen samma ställning som minoritetsspråken när det gäller rätten att lära sig, utveckla och använda språket. För många döva är teckenspråk förstaspråket och svenska ett andraspråk. Grundläggande information om kommunen och hur man kontaktar den bör därför finnas som film på teckenspråk, och viktig krisinformation bör teckenspråkstolkas.