Meddelarfrihet
Meddelarfrihet: medarbetares rätt att tala med medier
Offentligt anställda har rätt att lämna uppgifter till medier, och arbetsgivaren får inte ta reda på vem som gjort det. Så påverkar det kommunikatörens roll.
Kort svar
Offentligt anställda har meddelarfrihet: de får lämna uppgifter till journalister för publicering, även uppgifter som annars omfattas av tystnadsplikt, med vissa undantag. Arbetsgivaren får inte efterforska vem som har lämnat uppgifterna och får inte vidta åtgärder mot den som har använt sin meddelarfrihet. Kommunikationsavdelningen får erbjuda stöd vid mediekontakter, men aldrig kräva att alla kontakter går via den.
Vad meddelarfriheten innebär
Enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har alla rätt att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering i medier som omfattas av grundlagarna, till exempel tidningar, radio, tv och webbplatser med utgivningsbevis. För offentligt anställda innebär det att de kan lämna uppgifter till en journalist även om uppgifterna omfattas av tystnadsplikt, med undantag för vissa särskilt känsliga uppgifter som anges i offentlighets- och sekretesslagen, till exempel om rikets säkerhet. Meddelarfriheten gäller uppgifter, inte att lämna ut handlingar.
Efterforskningsförbud och repressalieförbud
- Efterforskningsförbud: En myndighet får inte försöka ta reda på vem som har lämnat uppgifter till medier. Det är straffbart. Det gäller också försiktiga frågor som ”Var det du som pratade med tidningen?”.
- Repressalieförbud: En myndighet får inte ingripa mot någon för att hen har använt sin meddelarfrihet, till exempel genom omplacering, utebliven löneökning eller utfrysning.
Sedan 2017 finns ett liknande skydd för anställda i privata verksamheter inom skola, vård och omsorg som är offentligt finansierade.
Vad det betyder för kommunikationsavdelningen
- Mediepolicyn får erbjuda stöd men inte kräva: Skriv att medarbetare gärna får ta hjälp av kommunikationsavdelningen, inte att alla mediekontakter måste gå via den.
- Påminn om rätten: Beskriv meddelarfriheten i introduktionen för nya medarbetare och i mediepolicyn.
- Fråga inte efter källor: När uppgifter har läckt får ni bemöta sakfrågan, men aldrig försöka ta reda på varifrån de kom.
- Skilj på roller: När en medarbetare uttalar sig för organisationens räkning gäller organisationens linje. När hen använder sin meddelarfrihet gör hen det som privatperson.
Vanliga missförstånd
- Alla mediekontakter måste gå via kommunikationsavdelningen: Fel. En sådan regel får inte finnas för offentligt anställda.
- Meddelarfriheten gäller bara positiva saker: Fel. Den skyddar framför allt den som vill berätta om missförhållanden.
- Man får lämna ut hemliga handlingar: Fel. Meddelarfriheten gäller uppgifter, inte handlingar, och vissa särskilt känsliga uppgifter undantas.
- Chefen får fråga vem som läckte om det sker vänligt: Fel. Efterforskningsförbudet gäller alla försök att ta reda på källan.
- Det gäller inte i kommunala bolag: Fel. Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller skyddet även anställda i kommunala bolag, dock inte verkställande direktören och styrelsen.
När uppgifter har läckt
Det är förståeligt att en ledning blir upprörd när interna uppgifter hamnar i medierna. Men reaktionen måste rikta sig mot sakfrågan, inte mot källan. Svara på journalistens frågor i sak, rätta det som är fel och fundera på varför någon kände behov av att gå till medierna. Kommunikationschefen har ofta en viktig roll i att påminna ledningen om förbuden, innan någon gör ett misstag.
Artikeln är skriven av Verbanas redaktion och bygger på källorna som anges. Den är vägledning och ersätter inte en juridisk bedömning i det enskilda fallet.