Språklagen och minoritetsspråk
Språklagen och minoritetsspråken: vilka språk ska ni kommunicera på?
Svenska är huvudspråket, men förvaltningsområden för minoritetsspråk och kraven på service ger skyldigheter som kommunikatörer behöver känna till.
I korthet
Språket i offentlig verksamhet ska vara svenska och vårdat, enkelt och begripligt. Kommuner i förvaltningsområden för finska, meänkieli eller samiska har särskilda skyldigheter att använda språket. Alla myndigheter ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och kan behöva använda andra språk för att ge god service.
Språklagen
- Svenska är huvudspråk och språket i offentlig verksamhet (10 §).
- Språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt (11 §). Det är grunden för klarspråksarbetet.
- Den enskilde ska ges möjlighet att använda och utveckla svenska, sitt nationella minoritetsspråk eller teckenspråk (14 §).
De nationella minoriteterna
De nationella minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar, och minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Alla kommuner och regioner ska informera minoriteterna om deras rättigheter och ge dem möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.
Förvaltningsområden
Kommuner som ingår i ett förvaltningsområde för finska, meänkieli eller samiska har utökade skyldigheter: enskilda har rätt att använda språket i kontakt med kommunen, och kommunen ska ge förskola och äldreomsorg helt eller delvis på språket. För kommunikationen innebär det att information och kontaktvägar på språket behövs, och att det ska synas att man kan använda det.
Andra språk
Förvaltningslagen kräver att myndigheter ger god service och använder tolk och översättning när det behövs för att den enskilde ska kunna ta tillvara sin rätt. Översätt det som är viktigast: rättigheter, skyldigheter, kris och säkerhet. Lättläst svenska når ofta fler än en översättning.
Så kommer ni igång
- Ta reda på om er kommun eller region ingår i ett förvaltningsområde.
- Gör en sida om minoriteternas rättigheter, på minoritetsspråken och på svenska.
- Fråga minoriteterna vad som är viktigast att få på språket.
- Visa på webben och i kontaktuppgifter att man kan kontakta er på språket, om det är möjligt.
- Planera översättning av krisinformation i förväg.
Teckenspråk och tillgänglighet
Svenskt teckenspråk har en särskild ställning i språklagen, och det allmänna har ansvar för att den som är döv eller hörselskadad kan lära sig, utveckla och använda det. För kommunikationen innebär det att viktig information, särskilt vid kris, kan behöva finnas på teckenspråk, och att textning inte alltid räcker för den som har teckenspråk som förstaspråk.
Artikeln är skriven av Verbanas redaktion och bygger på källorna som anges. Den är vägledning och ersätter inte en juridisk bedömning i det enskilda fallet.